Nostalgia.

Det är väl ganska vanligt att man tänker att livet var bättre förut när man går igenom svåra tider? Jag är övertygad om att många önskar att tiden hade frusit still någon gång när det kändes som bäst.

Någon sådan lyx har vi dock inte tillgång till och tidsmaskinerna är fortfarande under konstruktion så vi får vänta ett tag innan vi kan vrida tillbaka tiden. Det vi har tillgång till å andra sidan är de platser där livet utspelade sig en gång i tiden. För en del är dessa platser avlägsna och möjligheten till att besöka dem fjärran. Det är ju synd. För en del andra finns de här platserna ganska nära och utgör en reträtt och ett tillfälle för en andningspaus.

Ett sådant ställe kan vara den lägenhet på tjugosju kvadrat meter som man hade sitt liv i för två decennier sedan. En lägenhet som låg fem trappor upp utan hiss och som fick en att utveckla världens kondition, särskilt efter att ha burit upp dottern alla de fem trapporna eftersom det var "tjejtaxa" som gällde.


Vår "Ingen reklam tack"-skylt sitter fortfarande kvar efter drygt tjugo år.


Högst upp.


"Tigern och aporna".


Järpar och lördagsgodis.


Det pittoreska kaféet i centrum.

På något sätt känns det som om tiden har stått still när vi besöker våra gamla trakter, och känslan av att resa tillbaka i tiden är lika intensiv varje gång. Kameran följer självklart med och har som uppgift att föra oss tillbaka till nutiden och till verkligheten, för när vi kollar på bilderna efteråt får vi ett kvitto på att detta enbart har varit ett tillfälligt besök till den plats där våra liv utspelade sig för länge sedan. När blir tidsmaskinerna klara undrar jag?