Sjuttio procent

Det skulle visst bli sommarväder idag och vi passade på att göra en utflykt till stranden. Hela tjugosju grader lät som rena sommar vid medelhavet och jag gjorde mig i ordning för att ta mitt första dopp ever i svenskt vatten efter tjugoett års vistelse här. Hittills har jag bara doppat fötterna, bortskämd som jag är av min uppväxt vid egeiska havet.

Allt började bra och vi kände värmen tränga genom huden. Vi åkte till stranden och hittade en bra plats att ställa bilen. Vi tog med oss våra stolar och efter en kort fika satte vi oss nära vattnet. Värmen var fortfarande påtaglig och humöret var uppe trots att det var mycket blåsigt. Dock var inte glädjen så himla långvarig och väderprognosen visade det sig slå rätt. Inom ett par timmar blev det som lovat sjuttio procent molnighet och det kändes inte längre skönt att sitta vid vattnet. Som tur var hade jag i förebyggande syfte hämtat med mig ett par flanellskjortor vilket visade sig vara räddaren i nöden.

Min ambition att ta ett dopp i svenskt vatten gick i krasch och vi behövde packa våra grejer och gå när det började kännas alldeles för kallt för att det skulle vara värt att stanna kvar. På vägen tillbaka gjorde jag en till reflektion om det moderna samhälle som vi har nöjet att leva i, när jag såg att p-Lisa hade varit i farten. Som tur var hann vi fram till bilen innan de hann sätta en gul lapp på rutan. På ett mycket snällt sätt berättade de för oss att det var förbjudet att parkera där och att vi nästa gång skulle parkera någon annanstans. Lite längre ner på gatan fanns det flera Lisor dock, alla utrustade med kameror och apparater som spottade ut gula lappar. Det var då jag reflekterade över samhällets struktur och tyckte synd om alla de människor som tänkte passa på att njuta av en av de få varma dagarna genom att komma till stranden, och som fick sin kalldusch när de såg den gula lappen på rutan efteråt. Inte undra på att depressionssiffrorna enligt vissa mätningar bara ökar om samhället visar just det här ansiktet mot sina medborgare.


Neoliberalismens glans.

Nåja, man ska tänka positivt har jag hört. Det är ett bra sätt att dölja allt elände, i alla fall tillfälligt, enligt framträdande filosofer och det är väl läge att sopa ännu mer skräp under mattan nu. I morgon verkar det som om vädret slår om och blir kallare igen, jag ska därför vara tacksam att vi har kunnat uppleva ett par varma fina dagar under helgen samtidigt som att tycka synd om de stackare som parkerade på fel ställe i brist på en ordentlig parkeringsplats.