Still the same.

Det har gått drygt tjugo år sedan jag var i Köpenhamn sist. På den tiden bodde jag på västkusten och åkte dit tillsammans med min skola (SFI var det nog om jag minns väl) för ett studiebesök.

Fråga mig inte varför vår lärare tyckte att vi skulle åka dit när vi, ett gäng nyinkomna invandrare, kämpade hårt med att lära oss svenska. Var det i syfte att bevisa för oss att svenskan faktiskt var lätt i jämförelse med andra nordiska språk? Var det skrämselpropaganda?

De danska lätena lyckades dock inte skrämma mig, det var inte första gången jag var i Köpenhamn och jag var redan ganska immun. Jag hade varit där ett par gånger innan studiebesöket och jag tyckte redan då att den var en vacker stad. Och drygt tjugo år senare tycker jag samma sak och får samma känsla när jag är där. Det känns verkligen som att jag befinner mig i en europeisk metropol med allt vad det innebär, en massa buller, avgasstank, självupptagna människor och vackra byggnader. Maten på restaurangen är dyr men god, och det är ölen också för den delen. Det är en härlig hemmakänsla må jag säga.


Abstrakt fönsterutsikt.


Det märktes att det var halloween på Tivoli.


En gammal bekant.


Färgstarkt trots tråkväder.


Tidsresa.


Bästa födelsedagspresenten!