There is a new kid in town!

En vecka har gått på ön i några Grekland som jag besöker varje sommar. Det mesta är sig likt och förändringarna är subtila. Det som förändras på ett konkret sätt är en del människor som går bort och försvinner. Igår slog kyrkoklockan långsamt för att tala om att en av våra medmänniskor har lämnat oss, idag också.

I ett litet samhälle som den här byn vet alla vilka alla är, mer eller mindre. Ingen är helt anonym, även om människorna aldrig har växlat ett ord med varandra vet de vem det är de ser på gatan. "Han är son till den och den", "hon är dotter till den som bor där och som är son till den". Det går alltid att hänvisa till en familj som är bekant på ett eller annat sätt. Det är därför alltid möjligt att förstå vilken av våra medmänniskor som har lämnat oss även om vi aldrig själva har pratat med den människan. Det är garanterat att vi har sett varandra någonstans, vi har säkert hört varandras historier när de har berättats. Därför känns det alltid nära när vi hör att någon har gått bort. Jag tänker alltid tillbaka på de bilder jag har från den här byn och de människor som lever här för att förstå om jag har någon bild på den som lämnat oss. Jag har tur i vissa fall, jag tror inte att jag har haft tur med de som lämnade oss i dagarna, jag har nog bara svaga minnen av dem och inga bilder.

De äldre lämnar oss och försvinner, men nya människor kommer till. Den här sommaren känns extra rolig och spännande för mig eftersom det finns en ny människa i min familj. Min brorson är idag åtta månader gammal och full av liv. Han är en av de skönaste, trevligaste och mest bestämda barn som jag har träffat i mitt liv och det känns som ett stort privilegium att få spendera lite tid med honom. Jag har en känsla av att det kommer bli en del bilder på honom den här sommaren.