Det blev dags för årets utflykt till Gotland och den här gången stod norra sidan och Fårö på tur att besöka. Senast jag var där var för två år sen och jag hann inte utforska så mycket. Den här gången hade jag gjort en mer utförlig planering och en lista med ett antal ställen att besöka. Vädret var fint även om det blev kyligare och blåsigare än dagarna innan resan som kändes som sommar.

Det blev inget lyxhotell den här gången. Boendet blev en cell i ett fängelse som numera är ett vandrarhem. Även om madrassen orsakade världens nackspärr kändes det helt ok att bo där under helgen. Det kostade en bråkdel av vad det skulle kosta att bo på hotell i två nätter, det var rent och personalen var supertrevlig.

Vandrarhemmet Visby Fängelse

Visby Fängelse.

På kvällen blev det en pastarätt på en av torgets restauranger. Jag upplevde ungefär det samma som jag brukar uppleva när jag beställer vegetarisk mat. Smaken brukar vara ganska god men jag blir aldrig mätt. De flesta kockar verkar ha missat näringslärans grunder och när de tar bart oxfilén från rätten lägger de inte till något annat istället för det. Det innebär att maträtten saknar protein och ca en kvart efter att jag har ätit en sådan rätt känner jag mig hungrig igen. Efter restaurangen blev jag därför tvungen att gå till mataffären och handla en burk med smaksatt kvarg för att stilla min hungerkänsla. Jag passade på och handlade frukost och efter det blev det hemgång och ganska tidig läggdags för att orka med den långa utflykten som var planerad dagen efter.

Aner vattenkvarn blev första besöksmålet och efter det Ingrid och Ingmar Bergmans grav på Fårö. Det var en hel del turister som även var på väg in till Ingemar Bergmans Center lite längre bort men entréavgiften gjorde att jag (och mitt sällskap) backade. Vi kan ju alltid titta på hans filmer. Gravbesöket var dessutom mycket kort eftersom det blåste kallt och vi var lite dåligt klädda. Det blev en "klick" med kameran och sen var det raka vägen in i hyrbilen för att fortsätta mot nästa mål.

Aner Vattenkvarn.

Ingrid och Ingemar Bergmans grav.

Det blev nio timmar av bilkörning och besök på olika ställen under dagen. Bland andra besökte vi Kutens bensin och kafé, Langhammars raukområde, Digerhuvud och fiskeläget, blå lagunen och Ganns ödekyrka. Det känns alltid lika häftigt att besöka ställen som de här eftersom de påminner oss om hur små och obetydliga vi människor är. Tänk att raukarna har stått där i evigheter, att de vittnar om tider som varit för länge sen med alla de fossiler som fastnat i dem.

Vi hade även bestämt oss för att ta en fika hos Sylvis döttrar, jag ville passa på och dricka ett glas gult vatten som jag gjorde för några år sen när jag trodde att det var äppelsaft. Tydligen blir vattnet färgat så eftersom det innehåller vissa mineraler men det är helt rent (eller så ljög de för mig den gången). Det var dock stängt den söndagen, det fanns ett kylskåp på utsidan med en del bullar i påsar som man kunde köpa och lägga pengarna i burken som också låg i kylen. Paret som kom bakom oss köpte sig en påse med bullar och kunde till och med växla pengar av det som redan fanns i burken. Försök att göra samma sak i Grekland tänkte jag!

Baserat på förtroende och tillit.

Dagen var underbar men förstördes nästan av en hemsk restaurangupplevelse. Grekiskt tänkte vi med en förväntan om att smaka på något gott när vi såg att det låg en grekisk restaurang på stora torget. Det tog personalen tre kvart att komma och ta beställningen och under tiden vi väntade på att maten skulle bli klar började vi frysa och bestämde oss för att gå och sätta oss inne. Dock kände vi stanken av matos och fett när vi gick in och ångrade vi oss så att vi satte oss ute på terrassen under markisen. Det kändes kallt så vi använde filtarna som låg där för att värma oss och när maten kom en dryg halvtimme efter att vi beställde den fick vi nästa chock. Den var kall, osmaklig, för lite och för dyr. När vi försökte berätta om upplevelsen för personalen började de försvara sig istället för att ta till sig kritiken och göra något åt det. Vi kände att det var lönlöst att ens försöka. Senare läste vi recensioner som andra hade skrivit och vi önskade att vi hade gjort det innan vi satte oss där. Nu vet vi i alla fall att det aldrig mer blir mat på det stället.

Det blev en tidig kväll igen eftersom vi kände oss ganska slut efter utflykten och efter en del modellfotografering i den kalla blåsten (stackars min modell). Morgonen därpå blev det dock en tidig uppfriskande promenad runt muren med ännu mer fotografering, inköp av souvenirer och en kopp kaffe på torget efter att vi hade checkat ut och tills båten skulle gå. På återseende då, nästa gång om något år blir det kanske besök i östra delen av ön. Det finns ju hur mycket som helst att upptäcka på hela ön och det kommer ta några resor tills vi känner att vi har blivit mätta på den.

Valmofält på väg till Slite.

Kutens bensin och kafé.

Modellfotografering i Langhammars.

Gamla hamn.