Isolering.

Som om världen inte hade tillräckligt många bekymmer med krig, svält, miljöförstörelse och ojämlika villkor behöver vi nu hantera ännu en plåga och det bästa sättet att få kontroll över det verkar vara att helt isolera oss från omvärlden.

Runt om i världen verkar livet pausat. Gatorna ser ut att tillhöra spökstäder och hyllorna på mataffärerna avslöjar panikslagna människor som tror att slutet är nära. Även om dagarna börjar bli ljusare och skönare verkar de flesta bestämt sig att hålla sig isolerade inomhus i hopp om att slippa drabbas av smittan som har skakat om i våra föreställningar om vad som är självklart och inte.

Det ilskna monster som härjar runt om i världen som en eldsprutande drake har redan kvävt tusentals liv. Det är kanske inte så konstigt då att många har gripits av panik, bunkra toapapper och jäst och isolerat sig hemma. Det verkar vara ett bra sätt att svälta monstret och återfå kontroll.

Dock gäller isoleringen bara utanför kontorstiderna. Många väljer fortfarande att gå till jobbet även om det i många fall hade varit säkrare att stanna hemma. Är det den höga arbetsmoralen som hindrar? Osäkerheten för var gränsen går vid olika symptom? Ansvaret har i alla fall lagts på medborgaren som behöver göra bedömningar utan att ha expertis för det. En kan dessutom vara smittad utan att känna några symptom över huvud taget.

Om bara våra politiker var starka nog att sätta ner foten, ta ett ansvarsfullt beslut för en gångs skull och se till att stänga ner apparaten så mycket som det går för att spara liv. Men nej, vi ska än en gång avvakta och förvänta oss att alla andra runt omkring ska kämpa mot monstret. Historien har lärt oss att det är möjligt.