Du är snart besegrad!

Som om det inte räckte med att du kom försent, när vi inte längre behövde dig, täckte du allting med ett tjockt vitt kallt täcke och vägrar gå. I början var snötäcket vackert att titta på men efter ett tag tröttnade vi på det.

Med tiden blev det fina vita täcket fula gråa högar av smuts och grus som vi helst vill undvika med blicken. Tittar vi på dem blir vi bara mer och mer deprimerade.

Men nu börjar det vända och vi märker hur du börjar tappa mark. Dina krafter räcker inte för att hålla dig kvar på plats och sakta men säkert ser vi din reträtt.

Droppe efter droppe backar du in i din mörka och kalla värld, droppe efter droppe försvinner du ur vår syn. För varje droppe som faller känner vi hur det blir varmare och varmare i våra kroppar.

Snart kommer du själv att inse att du är besegrad. Körsbärsträden, äppelträden och resten av naturen kommer att visa det tydligt för dig.

Det nyfödda gräset kommer att utplåna alla dina spår. Vi kommer glömma bort dig helt, ett tag. Vi vet att du kommer tillbaka men känn dig besegrad ändå för tillfället.