I rättvisans namn.

Det var dags att besöka den sista av de utländska städer som finns runt Baltikum och som vi kan besöka genom en helgkryssning från Stockholm. Riga är en gammal stad som grundades på medeltiden och som uppnådde framgång och rikedom genom handeln.

Enligt guiden på rundturen blev staden såpass rik under den perioden så att många av de äldre byggnader revs ner för att nya skulle byggas. Det är en negativ sida av rikedom och framgång då det inte finns så många gamla byggnader i staden idag. Rigas gamla stan tar sex minuter att gå igenom som ett bevis på det och det finns bara ett par kyrkor och andra byggnader som finns kvar från äldre tider.

Staden förstördes en del del under andra världskriget men en del av byggnaderna restaurerades efter kriget. Statyn på Roland är också restaurerad och står som en symbol på rättvisan mitt i torget. Men vilken rättvisa kan man tänka sig? Rättvisan som dikterar att alla ska få ha det de behöver eller den rättvisa som dikterar att de rika ska ha mer och de fattiga ska kämpa dagligen för att överleva?

Enligt guiden har Lettland genomgått stora samhällsförändringar den senaste tiden. Landet har varit en egen republik i totalt ca femtio år. Annars har den tillhört olika unioner som den senaste Sovjetiska unionen. Det verkade som om människorna i Lettland fick välja mellan pest och kolera i början av 90-talet, problemet var bara att de inte riktigt visste att det var så. Valet att ingå i den Europeiska unionen lät som en befrielse för människorna i Lettland som ville bort från Sovjetunionen. Lite visste de då om hur det skulle komma att påverka dem. En medellön på 650 E (om jag minns rätt) och en pension på 280 E är inte mycket att hurra över även om matpriserna och alla andra kostnaderna kan vara lite lägre än i den övriga Europa. Det märks på gatorna att många människor verkligen kämpar för att överleva.


The EU-effect.

Precis som på andra fattiga länder blir man bombarderad av förslag till att köpa varor eller tjänster på gatan när man ger sken av att vara turist och man märker i ögonen på människorna att deras uppgivenhet gör att depressionen håller på att bli djupare och djupare. Lögnen om ett bättre liv har lurat de här människorna i en fälla och det verkar som om Lettland är ett av de länder som utnyttjas för att göra de rika ännu rikare.


Vem bryr sig om oss fattiga?

Ändå accepterar människorna sitt öde utan någon påtaglig motstånd. På torget bakom St Peterskyrkan står en staty som föreställer Bröderna Grimm's saga om Bremen's musikanter. De fyra kompisarna bestämde sig för att ordna ett bättre liv åt sig själva när de upptäckte att villkoren höll på att förändras till deras nackdel. De samlade ihop sina krafter och visade största möjliga motstånd till det som hotade deras existens och lyckades till slut förbättra sina livsvillkor. Tidigare i historian har människorna också gjort likadant, men vad är det som har hänt med oss på senare tid? Kommer vi att acceptera alla typer av förtryck utan någon motstånd?


Die Bremer Stadtmusikanten - Christa Baumgärtel, 1990 (Riga).

Det är uppenbarligen nödvändigt att vi utvecklar en solidaritetstanke och funderar på hur vi kan agera för att jämna ut skillnaderna i dagens "fria" samhälle. Vi kan inte längre blunda för en samhällsutveckling som totalt förnedrar en del människor.