Lappland på vintern.

Jag hade planerat den här resan i ett par års tid och nu har den blivit verklighet. Anledningen har varit att uppleva norrskenet och staden över huvud taget eftersom den kommer att flyttas ett par kilometer bort på grund av rasrisk som orsakas av malmgruvan. Dock har det blivit ett par flera upplevelser på vägen.

Himlen brukar vara klarast när det är mycket kallt och det brukar det ju vara såhär dags på året i Norrland. Därför blev det en resa till kylan och inte till värmen som det brukar bli i vanliga fall. Jag köpte en stor och varm jacka, varmt underställ och tjocka varma strumpor just för den här resan eftersom jag misstänkte att jag skulle behöva vara utrustad på rätt sätt för att möta kylan. Det var dock tur att det inte blev mer än minus sjutton grader, jag tror inte att jag hade klarat mig så bra med de vinterkängor som jag hade med mig. Det upptäckte jag när jag väl var där på plats, att även om jag hade de tjocka varma strumporna på mig kändes det kallt om fötterna efter en stund.

Vi hade en bra plan jag och mitt resesällskap, vi skulle åka på en utflykt till gruvan, ordna en sådan för att uppleva norrskenet och åka en sväng till ishotellet. Vi skulle ju självklart uppleva staden också samt Kirunakyrkan som är utsedd till en av nordens vackraste byggnader. Vi upptäckte dock att vi kunde planerat resan i förväg om vi ville ha garantier för att vi skulle få med alla delarna.

Flyget landade drygt en timme senare än beräknat på grund av förseningar. Som tur var väntade flygbussen när vi kom fram, det är ju trots allt Norrland och en helt annan kultur och mentalitet. Tusen tack för det! Väl framme vid vandrarhemmet var det mörkt och låst och vi visste inte hur vi skulle ta oss in. Alla våra tjocka vinterkläder låg ju fortfarande i väskorna och den klädsel som passade bra på avreseorten gav oss inget skydd att hurra över i den kylan. Efter en stunds funderande och letande hittade vi en jourtelefon och en vänlig röst gav oss en kod till ett nyckelskåp. Där hittade vi vår nyckel till värmen, vi var räddade.

Maten då? Direkt efter att vi kom in i rummet lade vi ner väskorna och gav oss av mot första bästa restaurangen. Den låg som tur bara ett par hundra meter bort, och maten var god. Eftersom restaurangen var del av ett hotell visste vi även var vi skulle äta frukost de följande mornarna. Vandrarhemmets matsal var stängt under helgen. Efter en lång dag blev middagen det sista vi gjorde första kvällen i Kiruna. Klockan hade redan blivit mer än tio och det fanns ingen anledning att gå in till centrumet. Det blev därför en ganska tidig kväll, förhoppningarna var dock höga inför de kommande dagarna.

Några dagar innan resan hade jag tagit kontakt med vandrarhemmets personal för att bekräfta bokningen och i samband med det frågade jag om vi kunde boka olika utflykter via dem. Svaret jag fick var att vi skulle kunna gå till turistinformationen i centrumet och de skulle hjälpa oss boka olika aktiviteter. Det var väl menat av vandrarhemmets personal och vi slappnade av, lite för mycket. När vi försökte boka en guidad tur till gruvan var det fullbokat och nästa tur gick några dagar senare. Vilken besvikelse och vilken ironi! Tänk att resa till Kiruna och inte uppleva gruvan? Nå, det fick bli en läxa och vi snabbade på att boka in oss på en norrskensutflykt samma kväll i förhoppning att vädret skulle vara optimal. På nätet såg det ut som om det skulle finnas bra chanser till det och vi höll tummarna för det. Vad gör man då efter att man har bokat aktiviteten? Man går runt i staden, tar bilder på kyrkans utsida först och insida efter att begravningen är klar, och går runt i staden ett par gånger till. Tur att vädret var fint, men skulle det hålla inför kvällens och resans mål? Det gjorde det, på håret! Precis som i prognosen blev det mulet runt klockan tio, någon timme efter att vi kom fram till den plats där vi kunde uppleva norrskenet i någon timme. Jag kan inte hitta några ord för att beskriva hur vackert fenomenet är men kanske är det möjligt att se på bilden här nedan:


Norrskenet i Jukkasjärvi.

Målet med resan var avklarat och jag kände mig tacksam mot vädret som kunde erbjuda optimala förutsättningar för den här upplevelsen. Resten blev ett bonus som gjorde hela den här resan till en rik upplevelse. Bilderna får berätta resten.


Kiruna centrum.


Nästan lite Mumintroll-ish?


Kiruna kyrka från utsidan.


Stadshuset - ett nytt håller på att byggas eftersom hela stadskärnan kommer att flyttas bort.


Ishotellet - ett konstverk.


Samisk hembygdsförening i Jukkasjärvi.


Fika a la Sámpi.

Dessutom hann vi med ett besök i det samiska museet som låg i källaren av vandrarhemmet någon halvtimme innan flygbussen skulle gå. Det var riktigt intressant att läsa lite om den samiska kulturen och det kändes imponerande att tänka på hur människorna har utnyttjat naturen på ett sådant sätt som gör att de kan överleva de hårda vintrarna i Norden.

Någon gång tänkte jag besöka Ystad och täcka sträckan från den nordligaste till den sydligaste punkten i Sverige.